Startpunkten till att kasta sig ut i det okända

Egentligen har det alltid funnits där, den där längtan som har svept över mig som en våg av att det finns något större, en hel värld som väntar på att upptäckas. I så många år har den där vågen drabbat mig minst två gånger om året, varje gång har jag blivit rastlös, svårt att krypa tillbaka in i min vardag. Som den där dagen i januari, jag ligger i soffan och känner hur vågen sköljer över mig, att det finns något större än vad jag upplevde hemma i mitt vardagsrum. Samma dag kommer min äldsta dotter som då var sju år hem och säger -kan vi inte flytta mamma! Som att vi var kopplade till samma längtan, men där och då började det gro inom mig att det kanske går att göra verklighet av det.

Torsdag 25 februari slog insikten ner som en klar blixt inom mig, eller rättare sagt den transformerades då, insikten fanns redan där. Vi MÅSTE sälja huset, vi sitter fast i tryggheten som huset ger för att ens våga ta ett nytt okänt steg. Det var efter ett coachsamtal med Camilla som allt blev så tydligt, lättnadskänslorna går inte att missa, tårarna rinner och jag skrattar befriat.

Med kärlek

Therese